blixtrande öga

Somna, min nymf! Dröm om min lyra,
till dess vår sol går opp klockan fyra,
och du dig sträcker,
och armarna räcker
till min kanna och min famn,
eldad av mitt blod och namn.
Cajsa, du dör! Himmel, hon andas;
döden ger liv, och kärlek bortblandas.
Men fast din puls slår matt,
så blundar ögat glatt.
Håll med fioln; god natt!

det våras

jag tycker att det är så obehagligt att det ibland inte ens känns som om du har funnits. jag har så få foton och knappt några minnen, i fysisk form, som jag kan ta fram och titta på. förutom alla dvd-filmer jag lånade i oktober och aldrig hann lämna tillbaks innan november kom. de har jag tittat på alldeles för många gånger för att det ska göra mig gott, jag vill ha glada minnen på bild. men det finns inga? jag blev lovad foton, men även det rann ju ut i sanden. klamrar mig fast vid det lilla jag har; en t-shirt du gav mig i åttan, fotona från maskeraden då du klädde ut dig till gena rowlands i kvinna under påverkan (briljant!) och... ja, dvd-filmerna. varför är du den enda jag inte har några bilder på? varför just du?