13 juni 2010

jag tror att universum på något vis har fört tillbaka dig till mig. din person i en annan människas kropp. det är iallafall så det känns när vi umgås.

ni har samma händer, samma tunna axlar och samma luriga blick. men framförallt är det personen som jag själv blir, i de situationerna, som känns bekant. den personen har jag inte varit i kontakt med på flera år. jag gillade mig själv när jag var med dig då, och jag gillar mig själv när jag är med henne nu. tanken är svindlande.