okej. nu berättar jag om vad jag drömde, igen. men det blir nästan värre och värre för varje gång jag drömmer om dig. den här gången handlade det också om att du "kom tillbaka", att du inte alls hade dött utan bara typ "åkt iväg". det har jag drömt förr, inga konstigheter. men nu inatt var det PÅ RIKTIGT. på riktigt, i den bemärkelsen att jag sa till dig att "vet du hur många gånger jag har drömt om det här?", och "jag kan inte fatta att det här är på riktigt". det var välkommen hem-kalas i lägenheten jag bodde i när jag bodde hos mina föräldrar, det var jättemånga människor och det ringde hela tiden på din telefon, den gamla blå 3310:an. vid ett tillfälle hade du 38 missade samtal och ett 70-tal mottagna meddelanden.

jag cirkulerade runt dig som en katt kring het gröt, jag vågade liksom inte riktigt gå fram själv. jag såg hur andra gick fram och kramade dig och grät av glädje över att se dig, hur de kände på ditt hår och ditt ansikte och dina händer och sa att du har blivit så vacker. jag väntade på min chans, min tur, att få ha dig för mig själv en stund. men jag hann vakna innan jag fick den chansen.

jag träffade din mor häromveckan, lika fin som alltid var hon. ärtgrön scarf och svarta fladdriga byxor. håret flygandes i vinden. jag blev plötsligt påmind om hur lika ni är, till utseendet. lika små, lika blonda, lika eleganta.

den dagen mådde jag riktigt bra.