en strålande stjärna

saker jag gör för att ebba ska kännas som en verklig person: 

- varje dag titta på min handled och minnas varför jag tatuerade den. 

- lukta på YSL:s cinéma så ofta jag har möjlighet. 

men mest titta på min handled. jag ser att jag har skrivit om det förut, det här med att man glömmer så lätt, såna där små vardagssaker som gör en person så levande. hur rösten lät, vad man brukade prata om, hur man artikulerade, vilket ordval man hade. jag kan inte förlikas med tanken att hon om ett par år kanske inte ens gör sig påmind på något annat sätt än genom bläcket under huden. kommer jag glömma? den tanken gör mig livrädd. för någon månad sen hittade jag skolkataloger! hon halvblundade på nästan alla bilder.