det känns väldigt underligt med parallella bloggar. "livet går vidare" i den vanliga och här har den stannat litegrann.
nu har det iallafall gått nån vecka sen din årsdag. jag tror att proppen drogs ur då, på något vis. poletten trillade er. nånting föll på plats. för jag har inte drömt om dig sen dess. det var som en uppladdning i flera veckor och när dagen väl infann sig så satt jag och kallsvettades och mådde illa hela vägen till dig, men när jag väl var där så infann sig ett iskallt lugn. från att hjärtat hade hamrat i mitt bröst till att det nästan stannade. så lugn kände jag mig! det var rätt härligt, lilla beau. jag kände mig inte alls nedslagen eller så, jag satt bara där och spelade upp ljuva gamla minnen. det kändes verkligen fint. jag hoppas att du såg mig, och mina blommor, de vita.
puss från din a.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar